Skrattar som en gris!

Idag är det då dags för andra besöket hos barnmorskan. Vi ska lyssna på hjärtljud, ska bli jättespännande!

Nu är vi 21 veckor gångna, Myran väger ca 300g o är ca 18cm lång! Hur kan en sån inte kännas? Visst bubblar det o rumblar om därinne men inte mer än vanligt, tror jag.

Humörsvängningnarna verkar vara tillbaka, igår fick jag sån olustkänsla i kroppen. Bara...olustig. Vid läggdags började jag grina utan anledning för att fem sekunder senare börja skratta hysteriskt som en gris så det gjorde helt ont i ansiktet! Kände mig helt mongobongo. Fast det var kul ändå =P

Sover bättre nu, inte uppe fullt lika ofta o måste gå på toa. Det är mer jämnt utspritt på dagen nu.
Har ett lite mindre känsligt tandkött, kan borsta tänderna utan att se ut som jag är med i fightclub.
Efter att ha köpt nya sulor o börja gå i joggingskor känns fötterna aningen bättre också.
Känner mig mer lugn o harmonisk o nöjd än på länge o är så glad o tacksam att jag har min man! Hormoner kan vara fantastiska =) Allt är bra liksom.

Life is good!...