Inskrivning

puh
Igår var det då dags för den första stora milstolpen, inskrivningen!
Det var fylla i formulär, blodprov, ställa frågor och informtion om vad som komma skall.
Det var definitivt en stressklump som försvann för M och det känns lite verkligare för mig med. Inte så stor skillnad som jag trott men det kändes bra och barnmorskan var väldigt trevlig. Tror att vi kan komma att trivas med henne.

Har haft lite mer kryp i benen på sista tiden än vanligt. Försöker köra med magnesium, stödstrumpor på jobbet och kudde under benen på natten. Elände, men mest för M som vaknar hela tiden av att jag sparkar o far omkring :/

Annars flyter det på som det gjort tidigare, med en skillnad. Kan inte äta fetaost? Tycker att det är det äckligt bara.. Känns inte som världens undergång precis men ganska oväntat.

Nästa undersökning blir ultraljudet o det är först i slutet av augusti. Låååååång väntan igen. Tur att det är sommar o semester där emellan!

:)

I morgon!

I morgon!

Midsommar

Dag 31

Det verkar som om hur länge jag än sover så vaknar jag runt halv nio. Inte ett problem precis och detär ju tur att det är min normala "gåupptid". Det är väl nya mat-och-sov klockan jag får anpassa mig till helt enkelt, egentligen ganska praktiskt =)

I fredags var det midsommarafton, vi hade förberett oss för att berätta för de som dyker upp där eftersom det är rätt svårt förklara varför man inte dricker en droppe och kör bil till och från birkastan.
Berättadeför C i torsdags redan då vi skulle åka och handla inför kalaset. Hon började gråta haha =D -Ni kunde väl ha förberett mig?! Eh, var det inte det vi gjorde? hehe
Helena fick veta i fredags när vi skulle ta välkomstdrinken. Hon blev också glad. Roligt.

Sen blev vi inte fler så det vart inga fler avslöjanden den kvällen.

Vi hade sen bokat in enfika med svärmor på lördagen för att berätta för henne. På morgonen kände jag det dock som om alla symptom fösvunnit igen så vi bestämde oss för att vänta till efter vi varit på inskrivningen. Det är ju ingen brådska, och det är rätt kul att ha en hemlighet ett tag till. Sen smög sig symptomen på under dagen igen och det känns som "vanligt" igen. Man kan ju bara hoppas på att allt är som det ska och att man inte börjar kaskadspy snart utan fortsätter må perfekt.

Fick några tips av Aneta och Jocke när jag var där häromdagen också, vilken barnmorska jag ska boka och så när vi blir gavida. Jag tror hon vet =)

Idag är det sol så viska åka o golfa lite.

Tjo flöjt, nu måste jag ha maaaaaat!!!

Åksjuk

Tjugofemte dagen, vecka nio.

Det mesta känns ok, lite åksjuk bara. Inte direkt illamånde men viss avsmak för en del maträtter o det tar lite längre tid att få i sig maten. Lite yr men inte snurrig. Känns ok helt enkelt.

Idag är det två veckor kvar till inskrivningen, känns som en eeevighet. Fast egentligen har det nog gått rätt så fort hittills.

Fortsättning följer...

Föräldrautbildning

Dag 19

Igår var vi på föräldrautbildning. Ojojoj. Det var ett informationsmöte där ca tio föräldrapar satt i grupp och fick inforrnation och chans att ställa en massa knasiga frågor. Alla var vi förstagångare så det blev en del frågor. Bland annat det här med vecka tolv, vad händer då? Inget egentligen var svaret, man vet bara att risken för missfall avtagit avsevärt då. Och så några tecken på missfall. Läskigt.
Frågan om man mår illa kom också upp, jag var inte den enda som inte mår illa, skönt på nåt sätt. Skönt att inte må illa så klart men man vill också litegrann ha "bekräftelse" på att man är gravid o normal. Lite sjukt kanske.
På kvällen sen fick jag för mig att alla symptom, de få vaga jag har, har försvunnit och oroar mig lite för missfall. Idag känns det som om jag mår lite illa, inte så ömma bröst men lite...känsliga. Som M säger är det ju bara bra att om det är nåt som är fel så tar kroppen bort det, men...jag vill att det ska va friskt såklart!

Har kommit igång med träning igen, skönt. Igår vart det gym och nu på morgonen en halvtimmes stavgång innan frukost i duggregnet.

Åttonde veckan

Idag är dag fjorton, vi har vetat i två veckor o vi är enligt gravid.se i åttonde veckan. Det börjar så smått bli verkligt. Fast ändå inte. Än så länge känns det som om vad som helst kan hända.
Har haft ganska ont de senaste dagarna, en molande svidig känsla i magen inte helt olik mensvärk. Idag känns det mycket bättre, det känns ju fortfarande men inte oroväckande obehagligt utan mer en känsla av att det är som det ska. Konstigt nog, det vet jag ju inte.

Idag skulle vi egentligen gått på första utbildningen men M är borta med jobbet så det blir på måndag i stället. Då blir det nog mer verkligt, känner mig fnittrig när jag tänker på det :) skön känsla.