Ja herregud, hur har jag ens hunnit andas?
Så mycket har hänt och framförallt så har en liten myra blivit en stor pojke!
Jag är så tacksam för att jag har haft möjligheten att vara hemma med min prins i över ett år och jag har ännu tre månader kvar. Det har varit lärorikt, händelserikt, händelselöst, vackert, roligt, långtråkigt, smärtsamt, glädjefyllt, spännade och en massa annat. Mest av allt sprängfyllt av kärlek <3
Elliot har fyllt ett år. Han har lärt sig så mycket så nu undrar jag nästan vad det finns kvar haha. Han går omkring här hemma som om han aldrig gjort annat. Det kommer fler och fler ord och vi börjar förstå varandra. Det är häftigt.
Det börjar verkligen bli en liten person av det där lilla grisknytet som komt till oss en dag i januari för lite mer än ett år sedan.
Idag börjar jag fasa för dagen jag måste gå tillbaka till jobbet. Jag har bestämt mig för att börja plugga igen, det kanske blir lärarhögskolan...bildlärare? Än så länge är alla möjligheter på skrivbordet och jag är öppen för förslag. Jag har anmält mig till högskoleprovet igen och ansökt till en restkurs.
Jag skulle allra helst börja plugga direkt i maj och inte behöva gå tillbaka till jobbet alls, men det finns det nog inte råd till. Jag får bita ihop till hösten och se framåt! Hoppas att jag kommer in nånstans också.
Jag tycker att jag det senaste året har lyckats leva i nuet, vara här och nu, att inte oroa mig för framtiden utan att för den skull blunda för vad som skulle kunna vara jobbigt. Nu när det onda gulblå närmar sig så känner jag hur oron, stressen och paniken snurrar i huvudet...hela kroppen faktiskt, och jag känner att jag måste göra nåt nu! Kollar på hemsidor, anmäler mig hit o dit, men det bara snurrar!
Fokus försvinner direkt! Varför kan jag inte bara se allt klart och tydligt och handla därefter?
Nu är devisen "det löser sig" inte längre lika användbar. Jag kan inte gå tillbaka till jobbet, må skit och gå hem o lägga mig o tycka synd om mig själv längre. Det går inte ut över mig utan över min korv då ju. NU måste jag se till att det blir roligt att jobba också. SÅ! Bestämt!
Jag känner mig gensat gladare.
Idag ska jag...anmäla mig till en kurs till och hoppas att jag vinner en miljon på postkodmiljonären. Ja jag är med =)
Puss o kram
Heja finaste, sötaste Elliot och heja dig!! Du skulle verkligen inte behöva gå tillbaka till blågula faran om jag fick bestämma!
SvaraRaderaÅh, ett inlägg!!!
SvaraRaderaDet är så härligt att läsa här när man inser att du skrivit..kan inte du snälla lägga in min mailadress så jag ser när du uppdaterar..eftersom de inte är så ofta blir det lätta att missa.
Jag tycker du är TUFF som går tillbaka och planerar att plugga i höst! Det är starkt av dig. Men vet du, det finns inget som säger att du inte kan hitta på något annat att göra en stund innan plugget istället för den blågula faran. Håller tummarna och finns här om du behöver och vill pratas/ stöttas eller bara fundera ihop.
PUSS