Just nu är det baklängesgång som gäller för Elliot. Han backar och backar och backar tills det tar stopp helt enkelt och det är oftast i mitt knä, då sätter han sig ner och gosar. Det är just nu det bästa, att mysa och gosa. Jag suger åt mig allt vad jag kan!
Annat roligt är att leka med bollbanan han fick i ettårspresent, han stoppar ner det mesta i den och skakar om den och vänder den uppochner tills han får ut det han stoppat i. det kan vara en sked eller en trumpinne eller vad som helst egentligen.
Klappar gärna händerna åt sig själv också när han lyckats med någonting han ville åstakomma. Klappar och säger appa appa!=)
Han har också börjat göra rörelser till imse vimse spindel, t.o.m med fingrarna när spindeln klättrar. Han måste vara överintelligent! ;)
tisdag 15 februari 2011
Pluggar
Ja då har jag börjat plugga då.
Jag har precis skrivit färdigt min första uppgift och ska bara skicka in den. Det känns tokbra faktiskt. Det trodde jag inte att det skulle göra, att jag skulle känna mig nöjd med nåt jag åstakommit. Det gör det i alla fall och den känslan tänker jag hålla fast vid!
Just nu sitter jag och lyssnar på en snorig Elliot som ska sova middag. Han hade precis somnat när hostandet satte igång igen, jag går in för att ge honom lite vatten och nu så är han klarvaken...pust.
Förkylningsastma är ett förbannat gissel och jag tycker så synd om lillgrisen när han bara hostar och kräks slem hela tiden. Med tiden blir det väl bättre och just nu är det ju de värsta förkylningstiderna så det är bara att bita ihop.
Jag ringde vc i morse också för att rådfråga dem om jag borde komma in och bli undersökt eftersom min förkylning nu vaat i tre veckor och inte visar tendenser på att försvinna. Som väntat sa de att de nog inte kan behandla och så länge jag inte har feber eller ont så är det bara att vänta ut. Men det är ju så tråååkigt!
Nu längtar jag efter: luktsinne och minikopeca! <3
Jag har precis skrivit färdigt min första uppgift och ska bara skicka in den. Det känns tokbra faktiskt. Det trodde jag inte att det skulle göra, att jag skulle känna mig nöjd med nåt jag åstakommit. Det gör det i alla fall och den känslan tänker jag hålla fast vid!
Just nu sitter jag och lyssnar på en snorig Elliot som ska sova middag. Han hade precis somnat när hostandet satte igång igen, jag går in för att ge honom lite vatten och nu så är han klarvaken...pust.
Förkylningsastma är ett förbannat gissel och jag tycker så synd om lillgrisen när han bara hostar och kräks slem hela tiden. Med tiden blir det väl bättre och just nu är det ju de värsta förkylningstiderna så det är bara att bita ihop.
Jag ringde vc i morse också för att rådfråga dem om jag borde komma in och bli undersökt eftersom min förkylning nu vaat i tre veckor och inte visar tendenser på att försvinna. Som väntat sa de att de nog inte kan behandla och så länge jag inte har feber eller ont så är det bara att vänta ut. Men det är ju så tråååkigt!
Nu längtar jag efter: luktsinne och minikopeca! <3
torsdag 3 februari 2011
Ett år har gått...
Ja herregud, hur har jag ens hunnit andas?
Så mycket har hänt och framförallt så har en liten myra blivit en stor pojke!
Jag är så tacksam för att jag har haft möjligheten att vara hemma med min prins i över ett år och jag har ännu tre månader kvar. Det har varit lärorikt, händelserikt, händelselöst, vackert, roligt, långtråkigt, smärtsamt, glädjefyllt, spännade och en massa annat. Mest av allt sprängfyllt av kärlek <3
Elliot har fyllt ett år. Han har lärt sig så mycket så nu undrar jag nästan vad det finns kvar haha. Han går omkring här hemma som om han aldrig gjort annat. Det kommer fler och fler ord och vi börjar förstå varandra. Det är häftigt.
Det börjar verkligen bli en liten person av det där lilla grisknytet som komt till oss en dag i januari för lite mer än ett år sedan.
Idag börjar jag fasa för dagen jag måste gå tillbaka till jobbet. Jag har bestämt mig för att börja plugga igen, det kanske blir lärarhögskolan...bildlärare? Än så länge är alla möjligheter på skrivbordet och jag är öppen för förslag. Jag har anmält mig till högskoleprovet igen och ansökt till en restkurs.
Jag skulle allra helst börja plugga direkt i maj och inte behöva gå tillbaka till jobbet alls, men det finns det nog inte råd till. Jag får bita ihop till hösten och se framåt! Hoppas att jag kommer in nånstans också.
Jag tycker att jag det senaste året har lyckats leva i nuet, vara här och nu, att inte oroa mig för framtiden utan att för den skull blunda för vad som skulle kunna vara jobbigt. Nu när det onda gulblå närmar sig så känner jag hur oron, stressen och paniken snurrar i huvudet...hela kroppen faktiskt, och jag känner att jag måste göra nåt nu! Kollar på hemsidor, anmäler mig hit o dit, men det bara snurrar!
Fokus försvinner direkt! Varför kan jag inte bara se allt klart och tydligt och handla därefter?
Nu är devisen "det löser sig" inte längre lika användbar. Jag kan inte gå tillbaka till jobbet, må skit och gå hem o lägga mig o tycka synd om mig själv längre. Det går inte ut över mig utan över min korv då ju. NU måste jag se till att det blir roligt att jobba också. SÅ! Bestämt!
Jag känner mig gensat gladare.
Idag ska jag...anmäla mig till en kurs till och hoppas att jag vinner en miljon på postkodmiljonären. Ja jag är med =)
Puss o kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)