Tiden flyger fram

Vem hade kunnat ana att Elliot skulle gå innan han kunde applådera ;)
Idag klappade han händerna för första gången. Gått har han gjort ett par veckor. Vinka är det roligaste som finns, liksom att pussas. Och dansa. Och pilla på allt! Nyfiken i sju strutar. Bra det, annars lär man sig ju inget.

Idag var vi ut och åkte pulka för försts gången också. Elliot fick provåka presenten han köpt till Novas ettårsdag. Det var kul. Han får önska sig en i julklapp tror jag

Nu är det babysim 3!

R.I.P OZZY

Sömntuta

Vem är det som går och går men aldrig får nå kaffe latte?

Lappsjuka

Ja då har vi varit ner på byn och vänt. Tänk vad långt man kan gå för att få en latte to go. Ca en mil blev det fram och tillbaka. Inte en latte i sikte heller =(

Ja då har jag officiellt hemlängtan. Jag längtar efter min säng, mitt badkar, mitt gym, min balkong, mina vänner!, mitt parkettgolv, min tvättmaskin, sjövikshallen och en massa andra saker. Jag längtar efter att få åka hem och vara lite för mig själv, åka hem o jogga, gå över liljeholmsbron och in till stan för att se lite folk.

Det verkar som om Elliot också är lite uttråkad, det är ju aslitet här så det enda som det finns plats för är han babygym. Tack och lov för att vi tog med det visserligen. Hade nog tänkt att vi skulle vara ute mer men det är inte jättevarmt och myggigt så det räcker för hela sommaren. NU vaknade grisen...

Så här glatt är det i skogen i Edsbyn!

Skogen

Ja här sitter vi i skogen och glor medans pappa Bruhn försöker lära sig att köra bil. Jag hade absolut rekommenderat M att åka till Falun! såklart eftersom det är den bästa staden att ta körkort i om det inte vore för att våra grannar också är en familj med ett körkort kort och ändå skulle hit. Lisa, som är en stolt ägare av ett körkort redan, är född och uppvuxen här i edsbyn och har därför fått låna en stuga av en vänlig släkting som även vi får bo i. Eller, det är egentligen två stugor, vi bor i den ena som bara är en sovstuga och de bor i den andra som har kök, badrum och sovloft.
Det fungerar riktigt bra. Även om det finns dusch och riktig toalett så känns det otroligt skönt att ibland få åka ner på byn till Lisas mamma eller pappa och duscha i riktig lägenhetsmiljö. Det känns fräschare på nåt sätt.
Lisa har som sagt hela sin släkt här och hon har en hel drös med syskon. Vi har hälsat på dem alla och nu hittar jag nog överallt här. Och det är ju bra för det lär nog bli så att vi åker upp hit fler gånger. Lisa o Kulan har nämligen köpt sig ett hus häruppe. De la ett skambud på ett dödsbo när vi kom upp förra veckan och nu på torsdag skriver de på papprena och får nycklar till huset. De har redan varit där och röjt på tomten, klippt gräsmatta o grejer hehe. Flitens iver o allt vad det heter!

Lite lappsjuk börjar jag allt bli även om det är skönt med lugn och ro. Saknar inte tv ett enda dugg och Elliot älskar att vara ute, speciellt när det blåser. Då skrattar han och fnissar hela tiden. Han älskar att ligga och beundra träden och se på när allt rör sig. Lilla betongbarnet mitt =)

Idag skjutsade vi grabbarna som vanligt till skolan och Lisa och Nova åkte iväg ner på byn. Jag och Elliot var uppe en stund efter att vi kommit hem men gick och la oss för en morgontupplur. Vaknade minst tre timmar senare, gräsmattan nyklippt, flera missade samtal och sms och jättehungrig. Skulle bara byta blöja på lillfisen, sen gå ner för att göra lunch när han lägger av en rejäl en på sängen. Suck. För inte allt så länge sedan hade jag ju varit mer än beredd på det från lilla pruttapan men nu hann jag inte alls med. Riktigt grundlurad fick vi packa ihop bajslakan och åka iväg till en av systrarna för att tvätta. En syster som väl var är på semester så jag slipper känna mig som en zigenare ;)

På kvällarna spelar vi glada Hudikspelet och mofflar onyttigheter. Jag som tagit med mig träningskläder och allt =( Det är bara att springa på när man kommer hem igen för här går det nästan inte, det är löjligt mycket mygg och som sagt ingen tvättmaskin i sikte. Lite semesterlathet får det kallas.

Det är tur att man har en iphone och mobilt bredband till latopen! Annars hade jag nog flytt för länge sen.

När vi kom upp förra helgen hade Nova fått en massa prickar över hela kroppen. De har gått över nu men däremot så har min prinskorv fått likadana =( Prickig prinskorvstackare.
Han har inte feber och de verkar inte klia eller störa honom och idag känns de färre och blekare än igår så det är ju bra men jag kan inte låta bli att undra vad det är för fula prickar som invaderat min sons lekamen. Bort med dem! Usch!
Några myggbett har han fått också stackars plutten. Det verkar i och försig inte som om han störs av dem heller men jag är hönsig och tycker synd om honom.

Eliot växer och växer. Sist vi var på bvc så mätte han hela 67 cm och vägde ca 6700g! Då hade han på en månad vuxit 5 cm. Inte illa pinkat för en sån liten gris!
Han tycker fortfarande inte om att ligga på mage och trots att jag vet att jag borde öva med honom oftare så tycker jag det är svårt. Både att komma ihåg att vända på honom och att låta honom ligga och gnälla när han egentligen inte vill ligga så. Han bara slår ner ansiktet i backen så att jag blir orolig att han ska få ont i sin pyttelilla grisnäsa. Curlingmorsa kanske...
Det blir nog barn av honom också hehe. Trots det så vände han sig häromveckan från rygg till mage, det har han inte gjort om sen dess så vi får väl se hur lång tid det tar innan han gör om det misstaget ;)

Annars så gillar han mest att sitta eller stå och leka nuförtiden. Sitta med mig som stöd då, det är lite för vingligt att sitta själv än. Vi ska öva mer med bumbostolen när vi kommer hem och då ska jag även köpa en lekbricka till så att han kan sitta en liten stund och leka själv. Kanske att man hinner med att diska då tex?



På fredag får vi i alla fall åka hem igen och då ska jag köra med nedvevade rutor så fort vi närmar oss STHLM! ;)

Hemlängtan

Storpotäten

Elliot fick igår sin första smakportion potatis o gillart! Det var kanske ingen överaskning då han är ett matvrak hehe men det var roligt att se. Idag fick han lite igen och jag tror att han skulle kunna äta hur mycket som helst, bara han fick. Det blev kanske tre teskedar till att börja med. Igår fick han det till kvällen vilket inte var så smart kanske, han hade lite tjorv i magen på natten så idag fick han det till lunch i stället. Idag sov han ingenting på dagen i stället så han slocknade som ett ljus kl sju. Hoppas att han inte är aspigg i natt. Borde väl passa på att lägga mig nu...

12 veckor

Idag är Elliot 12 veckor och en dag gammal!

Snart tre månader. Det går sjuukt fort det här. Jag har knappt tid att titta åt datorn så det blir inte mycket skrivet här alls tyvärr. Jag försöker minnas allt som har hänt och vad han har lärt sig och när men det bara snurrar på så just nu känns det mest som en enda gröt...ska försöka plita ner lite i alla fall.

Just nu har Elliot nämligen kommit in i en sovperiod. Han bara sover och sover och om det inte vore för att han var så pigg och jätteglad när han var uppe så skulle jag bli orolig. Häromdagen sov han åtta timmar i sträck för första gången! Från 19-03, var vaken i två timmar och sov vidare... och så har det fortsatt. Inga fler åttatimmarspass men väl fem sex timmar under natten och sen på dan med. Det känns bra att hinna borsta tänderna, diska och sådana där saker som har fått stå åt sidan nu i nästan tre månader =)

Vi har bestämt oss för Elliots andranamn. Det blev ett tredjenamn också, det var nog det som avgjorde det hela. Det blev en bra kombo tyckte vi.

Elliot Victor Caesar Bruhn ska gossebarnet få heta. Morbror är mäkta stolt!

En annan stolt person är Elliots morfar. Han ringer varje dag för att fråga hur han mår och varje gång vi ses har han köpt en present åt Elliot. Inte så mycket för att han ska få en present utan för att han inte kan låta bli tror jag. Ofta när jag pratar med honom har han varit i centa och scoutat saker. Jag tror han borde vara kändis i den enda barnbutiken i centa vid det här laget haha.

Lika stolt och köpgalen är morbror N. Han har hittat en japansk sajt som säljer roliga och billiga prylar så där trillar det också in presenter till Elliot. Bl.a en lampa som gör "stjärnhimmel" i taket och på vägggarna i olika färger. Vi måste nog skaffa större lägenhet tidigare än väntat så Elliots saker får ett eget rum.( Elliot ska sova bredvid mamma tills han flyttar hemifrån ;))

Skämt åsido, nu har han faktiskt slutat sova på sin mamma och sover alldeles utmärkt (uppenbarligen hehe) i sin vagga. Han vaknar till ibland och vaggan rör sig så han somnar igen. Så skönt för både honom och mig. Min rygg har dock inte hämtat sig efter två månader på soffan så jag har bokat in en naprapattid igen. Jag har ju inte varit där på ett år nästan så det är jag värd!

I morgon är det dags för efterkontroll. Jag har ingen aning om vad man gör på den mer än diskutera preventivmedel men det lär jag väl bli varse.

Efteråt ska vi ta en sväng förbi polishuset för att skaffa Elliots första pass. Jag och lillskrutten tänkte nämligen dra en sväng till London i slutet av månaden och hälsa på tant Ove. Det ska verkligen bli skoj.

Vi börjar så smått fundera på dop. Mamma tog fram den dopklänning som jag och min storebror är döpt i när vi var där på påskafton. Om han ska komma i den får vi nog raska oss med det. Han växer ju så fort nu! Storlek 62 som alla säger att de har så länge tror jag han kommer att titta på och sen växa ur! Lite synd på den fina skjortan han fick av tant Ove häromdagen tex... Stella McCartney cowboy jeansskjorta.

Ikväll ska jag gå och träna så fort mannen dyker upp. Tjoho det ska bli najs!

Jaha vad kan han då mitt gryn och vilka saker är det man ska komma ihåg när han lärde sig?

Vi har ju inte införskaffat oss den obligatoriska mitt första år-boken än så jag vet inte riktigt...

Utan kronologisk ordning ;) :

Förra veckan först började han aktivt att leka med babygymsakerna och slå på dem med flit. I alla fall så tyckte han att det var väldigt intressant. Han har mest tittat på dem tidigare.

Började sova i sin egen säng för två veckor sedan.

Första leendet någon dag gammal, första svarsleendet vid fem veckor.

Skrattar med ljud vid nio veckor.

Första gråten med tårar var efter ca en vecka.

Nu vaknar grisen =)

Skriver mer när jag får tid igen....

Long time no see

Nio veckor och en dag är han nu min son!

Jag har en son! Fasiken va coolt det är. Nu har jag så sakteliga börjat titta ut ur bubblan och det börjar bli vardag igen. En mer underbar vardag jämfört med innan E. ( Som kände på sig att jag satt mig vid datorn och nu vaknade =))

Jag är lyckligt lottad med trevliga medmammor att umgås med på dagarna så vi behöver verkligen inte vara ensamma, om vi inte vill förstås. Lunchdater utan barn som vi gärna besöker finns också ;)'

Nu har ju solen börjat titta fram om dagarna också, det känns såå härligt! Promenaderna runt årstaviken kommer snart att bli oräkneliga. Tänk, snart kan man stanna till på en gräsplätt och ta en fika i solen utan att behöva klä på, av, på igen sjuttiofem gånger. Ta med en filt bara och njuta av att vara utomhus mest hela tiden. Älskar sol och värme.

Elliot växer och utvecklas. På torsdag ska vi väga och mäta igen och då är det nästan en månad sen sist! Det ska verkligen bli spännande, gissningsvis väger han 4500g och är 61cm.

Det är ganska svårt att komma åt att skriva då den lilla matopruttmaskinen i stort sett äter heela tiden! Är det inte mat så sover han ju och då på mig. Han vill verkligen inte ligga själv min lilla Myra. Jag försöker lägga ner honom när han somnat men oftast vaknar han på en gång och då vill han äta igen så att han kan somna vid tutten den lilla rackaren. Han kommer aldrig att kunn skylla sina framtida eventuella problem på för lite närhet i alla fall! ;)

Det har gått lite bättre sista tiden, ibland sover han bredvid mig i soffan ett par timmar men då vaknar han ofta och tittar att jag är kvar bredvid. I vagnen sover han ganska bra också. Så länge den rör på sig hehe.

När han inte äter, sover eller pruttar så är han faktiskt otroligt glad! Han skrattar mest hela tiden och ju större han blir desto längre perioder är han vaken och desto mer skrattar han! Man blir glad långt in i själen så vacker är han när han skrattar! Ren och skär lycka är vad han frambringar.

Ibland tror vi att han svalt en fiskmås =) Finaste lilla fiskmåsljudet gör han, han låter hela tiden nästan haha. Till och med när han sover för då sågar han små grenar som ingen ann! Aldrig hade jag väl kunnat föreställa mig att snarkningar kunde vara så gulliga. Zzz Zzz Zzzz

...

mer snaart

Elliot Bruhn är här!

Hur summerar man den bästa månaden i sitt liv?

Jag gör ett försök...

Söndagen efter den hemska magvärken så tog jag och M tag i det sista som behövde rensas och städas inför Myrans ankomst. En riktig rensning av sovrummet och dess garderober. Man ska ju ha plats för Myrans kläder nu, fast de är små =)

En lång dag blev det som avslutades med en god middag med grannarna på lokala Brasseriett. Mot slutet av middagen började storstädningen, och det faktum att jag suttit upp i mer än 30 min ,göra sig tillkänna i min ländrygg. Jag fick stå upp för att lindra värken och kom på mig själv med att stå och vagga vid bordet. Jag såg nog, kände mig framför allt väääääldigt gravid!

Med nästan 2 veckor kvar till beräknad förlossning är det kanske inte så konstigt haha men det var första gången jag stod med händerna på "the lovehandles" och vaggade sådär klassiskt.

På vägen hem handlade vi lite så att jag skulle slippa gå ut över huvud taget dagen efter för att köpa lunch och snask.

Vi kom inte mer än halvvägs hem så kände jag att det började sippra nånting varmt längs med mina lår...

-Jag tror att vattnet kanske gick nu, sa jag till M. Eller så kissade jag just på mig!?

-Vad tror du själv? sa M =)

Det hör till saken att jag pga det konstanta trycket mot blåsan inte känt mig kissnödig överhuvud taget på åtminstone flera dagar trots att jag ibland faktiskt verkligen behövde kissa. Förvirrad kossblåsa kanske? ;) Jag tänkte att jag helt enkelt kanske inte känt att det var dags och att det runnit över?

-Vilket är mest troligt med 12 dagar kvar till att du ska föda?

-Ja du har väl en poäng där...

Väl hemma, nyduschad och ombytt så fortsatte det sippra och jag fick inse det faktum att det faktiskt var vattnet som gått! Jag trodde nog att jag skulle bli nervös när det faktiskt nu var verklighet att Myran skulle ut. Det kändes bara bra, lite nervöst såklart men mest för att man inte visste vad som väntade och för att jag nu måste ringa till förlossningen och ställa en massa frågor. Sånt gillar jag inte, att inte veta svaret på frågorna som jag måste ställa. Helt absurt men sant.

Jag var ju tvungen att ringa i alla fall så det gjorde jag och de sa såklart att vi skulle komma in och få bekräftat att det vr vattnet som gått och att det var klart vatten.

Så vi ringde Micke för att höra om han kunde tänka sig att köra till Danderyd en söndagskväll. Han blev såklart uppspelt och glad och sa att självklart gör han det! Sagt och gjort, vi satte oss i bilen, jag på en handduk, och for iväg till Abrahamsberg för att plocka upp Micke. Väl där bytte vi plats och jag kunde koncentrera mig på att bli lite nervös.

På danderyd blev vi väl bemötta, jag blev undersökt vi fick se på Myrans hjärtfrekvens och de konstaterade att allt såg bra ut. Vi fick åka hem igen och om det inte skulle sätta igång innan onsdag morgon så skulle vi komma in för igångsättning.

Hemma igen...klockan hade väl blivit tolv eller ett nånting och jag var riktigt trött. Konstigt nog kunde jag somna, fast jag fick gå upp 10 gånger säkert för att byta binda som blev genomblöt på minuter bara. Där gick alla efter-förlossningen-bindor som jag så förutseende inhandlat.

Klockan fem gick jag upp för att duscha, minns inte riktigt varför...kanske såg jag lite blod också i vattnet? M kom hur som helst också in i badrummet och jag sa att nu tror jag att kanske slemproppen gått...PLUMS...nej NU gick den! Och med besked! En stor mörkröd slemlkutt, det var ingen tvekan om saken. ¨

Jag tror att vi ringde till förlossningen igen...fick svaret att stanna hemma såklart.

Klockan sex vaknade jag av ett konstigt ljud och ett "knäpp" i magen.

-Vad var det!?! sa jag till M som självklart varken hört eller känt nånting.

Och så var värkarna igång.

Vi försökte att inte ta tid på dem så som de sagt att man skulle göra men efter några timmar så kändes det som om de kom ganska tätt så då började vi kolla, det verkade som om de kom ca tre st på tolv minuter så det var inte dags att åka in i alla fall.

Jag lyckades somna någorlunda mellan värkarna och jag profylaxade loss när de kom. M var ett bra stöd men jag har egentligen ingen koll på vad eller om han gjorde nånting egentligen. Jag tror att han uppmuntrade mig bra för jag blev inte irriterad i alla fall som jag föreställt mig att jag hade kunant bli.

Vid elvatiden kände jag, trots att det inte var exakt tre värkar på tio minuter, att jag nog ville åka in. Vi ringde och de sa att känner du så, så kom in.

Vi ringde Micke som lovat att komma som ett skott och sa att det var dags nu. Han skulle bara lämna familjen hemma så skulle han komma. Bra där, nu var värkarna väldigt intensiva men ändå hanterbara tyckte jag. Tills att jag skulle börja förbereda mig för avfärd och behövde stå upp, klä på mig och sånt. Då blev det jobbígt som fan. Hittills hade jag ju legat ner och kunde koncentrera mig på att andas. Nu kände jag att det gjorde ju för bövelen asont!

Jag sa till M att jag kan inte åka, jag kan inte sitta upp. Det går inte.

-Vad ska du göra då menar du? sa han

-Inte vat jag, jag får föda här hemma, eller ring en ambulans, sa jag.

M ringde förlossningen som vi vid det här laget hade pratat med 150 gånger och väl kände till oss. Hon sa att nu tar du saken i egna händer M, Linda kan inte ta egna beslut i sitt tillstånd. När er skjuts kommer så sätter du helt enkelt henne i bilen och så åker ni hit. Punkt.

Som hon sagt hade jag inte mycket att säga till om så vips låg jag i baksätet på vår AYGO och andades. Kan inte varit en fager syn! Som en strandad val =)

Väl inne på BB så frågade de efter de enda två saker som var viktiga att ta med, journalen och mitt id-kort.

-Ja de vart nog kvar hemma.

Allt annat fick vi med oss i alla fall!

Klockan var ca 12 och nu rullar det på. Alla är supertrevliga och man känner sig väl omhändertagen. Jag var 8 cm öppen redan. Värkarna kommer tätt och jag kan inte fokusera på nånting annat egentligen. Kollar Myrans hjärtfrekvens emellanåt och kikar på värkkurvan men bestämmer mig för att det är bara onödigt att göra så jag fösöker vila mellan värkarna. Det går ganska bra och jag lyckas tydligen somna emellanåt även härinne.

Tiden går...har ingen aning om vad som händer när eller hur lång tid det tar. Värkarna kommer och jag andas...

Jag har väldigt ont i ländryggen och tycker att det är jobbigt att vara i någon anna ställning än på rygg egentligen. Vid något tillfälle frågar barnmorskan mig om jag har har hört talas om sterila kvaddlar. Det har jag ju, har hört att det ska göra djävulskt ont. Jag bestämmer mig för att prova i alla fall för det kan ju inte vara så illa.

Djävulskt ont var en extrem underdrift! Den värsta smärta du kan tänka dig, som ett jordgetingbo i ryggslutet ggr 100! Men jävlar vad det var effektivt! Det blev färgfilm igen och M sa att jag inte varit kontaktbar innan men nu började skoja och var med i matchen igen.

Jag gick och tog en dusch till och med. Det var verkligen skönt. Jag tror att man fick en väldig energi av att inte ha så ont. En paus liksom.

Timmarna rullade på igen och jag provade lustgasen. Den som ska vara så bra. Jag tyckte den bara var ivägen, och att den luktade illa så den fick hänga kvar där den var.

Efter ett tag så hade kvaddlarna gjort sitt och de frågade lite försynt om jag ville ha kvaddlar igen? Ja det hjälpte ju sist så varför inte. Det hade dhon nog inte räknat med hehe. Det är ju tur att hjärnan glömmer smärta fort för fy faan vad ont det gjorde den här gången också! Men som sagt är det sjukt effektivt och jag skulle absolut göra det igen.

Så småningom vart det dags att krysta i alla fall och det var nu det blev jobbigt på riktigt tyckte jag. Nu var det verkligen ingen återvändo. Trycket var påtagligt men Myran ville inte riktigt komma ut. De frågade om jag kissat på länge, vilket jag inte hade men kunde inte heller så de fick tömma åt mig. Är inte helt säker på hur det gick till men det kändes inte i alla fall.

De ville hela tiden att jag skulle prova nya ställningar men jag hade så ont i lederna och ryggen så det var svårt tyckte jag. Pallen var skön att sitta på, då kunde jag luta mig bakåt mot M och det avlaste väldigt mycket. Det kändes dock som om de ville flytta tillbaka mig väldigt snabbt därifrån men jag hade suttit på den länge enligt M.

Upp i sängen igen och nu vet jag inte hur fort eller sakta det gick men rätt som det var så var det i alla fall en till barnmorska i rummet som skulle hjälpa till att trycka ut Myran så medans jag krystade höngde hon på magen och tryckte bokstavligen neråt.

Helt plötsligt känner jag hur det spänner enormt där Myran ska ut.

-Ni behöver inte köpa hårborste än i alla fall, sa barnmorskan. Hon såg alltså huvudet!

Tryck på sa dem och nu vart det liite läskigt. När det kändes som om jag faktiskt skulle spricka och huvudet var precis på väg ut så sa jag bara Nej nej nej!

O de sa Jo, jojojojo! Då var det läskigt. Sen tog det väl ett par krystvärkar till och sen pluppade Myrans huvud ut och jag minns att jag tänkte: -Nu ska den väl bara glida ut? Nej då! Det var ju lika mycket till och det var bara att kämpa på. Det gick ju fort dock och som från ingenstans kom världen vackraste lilla Elliot upp på mitt bröst!

-Det är en pojke. Det är en pojke! var det enda jag fick fram. Jag tror att jag ville tala om det för M men det hade han förstås redan sett =)

Han var så fin och skrek o skrek o skrek. Så fint skrik! Jag var bara lycklig!

Fortsättning följer snart.....

Aj aj aj

Aje!

Idag vaknade jag med en hemsk magvärk. Trodde ett tag att det satt igång men var inte riktigt en sådan smärta, föreställer jag mig. Det var mer som om jag ätit något olämpligt eller som när jag får sockerfall. Då blir jag dålilg o kallsvettig o får kramper i magen. Jag fick i alla fall öva på att profylaxandas ordentligt. Till slut lyckades jag somna i soffan o så släppte den värsta värken. M blev förstås väldigt orolig och googlade loss på det ena efter det andra men tog framför allt hand om sin immobila frou väldigt bra! Han stannade hemma idag också och jobbade hemifrån. Kändes väldigt tryggt att slippa vara ensam med den magvärken. Man vet ju aldrig. Enligt källor så börjar vissa förlossningar med magont och illamående så...den som väntar får se.

Myran rörde sig hela tiden i alla fall, det känns tryggt.

Hur som helst så fick jag inte panik i alla fall så jag tror att jag är redo nu för förlossningen. Så redo man kan bli då. Har packat allt och väntar bara på att påslakansetet till vaggan skall komma så jag får tvätta det o bädda. Blir såå fint!

M köpte ytterligare myrkläder häromdagen, kan inte låta bli att bli lite rörd. Han bara var tvungen att köpa den sa han för att han gillade den o den var på rea =) Söt

Annars så har vi bestämt oss för att vi ska behålla bilen. Vi ska leta upp en bilvagn i stället som passar i bakluckan. Det lär väl bli en typ bugaboo bee som man har babyskyddssits i. Ingen liggdel alltså. Om man ska ut på långpromenader eller så får man väl stuva in fetvagnen. Det blir i alla fall billigare än att köpa ny bil!

Vad sägs om dena?

Nu svullnar jag allt mera, fingrarna värker o ena fingret har tom svårt att fälla upp sig ibland. Det verkar som om det går ur led nästan. Fötterna syns det också på men de gör inte ont i alla fall. Inte lika belastade haha! Vila är det nya jobba!

Bristningarna har börjat rusa fram över magen också, det känns ömt o svider och trots att jag smörjer varje dag så pallar inte mitt stackars skinn med längre. Blir det 4 veckors svullnande till så blir det ingen vacker syn alls! Fast skit samma verkligen, så länge det kommer ut en fin frisk Myra så e jag glad!

De syns ju inte lika bra på bilden men de finns där! O jäälar vilken kula!